Du visar mig vägen till liv – Lärdomar i dödsskuggans dal

Hur orkar människor ta sig igenom svår sjukdom? Hur hittar man kraft att stå bredvid när den man älskar blir svårt sjuk? Livet fortsätter att rulla på med jobb, barn som fyller år och behöver göra läxorna och däck som ska bytas på bilar. Och mitt i allt ska man agera sjukvårdare och handskas med dödsångest, skam och sorg över det som förlorats på vägen.

Malin Näslund tar i Du visar mig vägen till liv avstamp i berättelsen om när maken Pär blev sjuk i cancer, för att dela med sig av sina insikter om Guds närvaro mitt i det svåra. 

Under hans sjukdomstid fördjupades tron på Gud ännu mer och de båda fick nya insikter om Guds närvaro, hans kärlek och trofasthet genom allt. Hon berättar ärligt och insiktsfullt om hur de hittade vägen framåt genom att lita på att Gud är med.

Oavsett hur utgången skulle bli visade Gud vägen till liv.

Gud har varit med förut och han kommer att vara med igen. Och det fina är att Gud har varit med även i ditt liv. Alltid. 
När du vetat om det och tydligt upplevt något eller Någon utanför dig själv som burit dig igenom det svåra, då är det Guds armar som burit dig. Och när du kunnat förnimma en närvaro du inte kunnat namnge mitt i sorgen, besvikelsen, ensamheten eller ångesten, då är det Gud som varit där och gråtit och sörjt med dig. Och de tillfällen då allt bara varit nattsvart och du känt dig som den ensammaste av varelser på jorden, då har Gud också varit där. 
Den Gud som inte väjer för det svåra. Den Gud som blev människa och som själv känt den smärta vi känner. Den Gud som inte bullrigt klampar in i våra liv utan ödmjukt står vid vårt hjärtas dörr och väntar tills vi öppnar och släpper in honom. 
Men närvarande har han hela tiden varit. Så nära att han till och med hör när vi ljudlöst viskar vårt ”Hjälp!” till honom. Mer behöver vi inte säga. 
Han är redan där. Han som är ljus i mörkret, han var där mitt i min dödsskuggas dal. Och när jag kunde förmå mig att lyfta blicken från mörkret, från dödsångesten och problemen, kunde jag se att han var där.
  - Utdrag ur boken